Min kära svärmor.

I onsdagsmorse fick vi det tråkiga beskedet att vår kära Stina hade slutat sina dagar här på jorden. Hon hade stilla somnat in i sömnen. Hon blev 89 år.

Vi har varit beredda på det här länge men det kommer alltid som en chock ändå.

De senaste åren bodde hon på Granngården i Åsa. Jag skriver ut namnet för vi är så tacksamma för det fina omhändertagande personalen har visat Stina. Alltid glada och omtänksamma och väldigt gulliga mot de boende. Stina trivdes gott där och för oss kändes det tryggt och skönt att veta att hon hade det bra.

Innan dess kämpade vi själva in i det längsta för att hon skulle kunna bo hemma, tills det inte gick längre. De sista åren bodde hon på Granngårdens demensboende.

Trots att vi var beredda så känns det väldigt tomt att veta att vi aldrig ses mer. Ja, inte i detta livet i alla fall.
Stina var en underbar svärmor och jag har aldrig fått någon kritik alls utan hon valde att tala om vad hon tyckte att jag gjorde bra i stället. Jag har henne som en förebild och försöker att vara som hon mot mina svärdöttrar. Vete katten om jag lyckas men jag försöker.

Vi talade om döden och om det finns ett liv efter detta. Vi vill gärna tro det och jag hoppas att vi möts igen en dag. Tills dess. Tack för allt och vila i ro min kära svärmor.